Blockeringsskruvar används ofta i klinisk praxis, särskilt vid fixering av långa intramedullära naglar.
I huvudsak kan funktionerna för att blockera skruvar sammanfattas som tvåfaldigt: för det första för reduktion och för det andra för att öka den interna fixeringsstabiliteten.
När det gäller reduktion används den "blockerande" verkan av blockeringsskruven för att ändra den ursprungliga riktningen för intern fixering, uppnå önskad reduktion och korrigera justering. I detta sammanhang måste blockeringsskruven placeras på platsen "för att inte gå", vilket betyder den plats där intern fixering inte önskas. Tar tibia och lårben som exempel:
För skenbenet: Efter att ha satt in styrtråden är den placerad mot den bakre cortex i tibialaxeln, avvikande från mittlinjen på den medullära kanalen. I den "oönskade" riktningen, särskilt den bakre aspekten av metafysen, sätts en blockeringsskruv in för att leda tråden framåt längs den medullära kanalen. "
Femur: I illustrationen nedan visas en retrograd femoral nagel, med sprickändarna som visar en yttre vinkling. Den intramedullära nageln är placerad mot den inre aspekten av den medullära kanalen. Därför sätts en blockerande skruv på inre sidan för att uppnå en förändring i positionen för den intramedullära nageln.
När det gäller att förbättra stabiliteten användes initialt blockeringsskruvar för att förstärka stabiliteten hos korta frakturer i ändarna av tibialaxelfrakturer. Genom att hindra rörelsen av intramedullära naglar genom blockering av skruvar på de inre och yttre sidorna, såsom illustreras i exemplet på en femoral intercondylar och supracondylar fraktur under, kan stabiliteten hos sprickändarna stärkas. Detta hjälper till att förhindra den svängande rörelsen hos den intramedullära nageln och avlägsna benfragment.
På liknande sätt kan användningen av blockeringsskruvar också användas för att förbättra stabiliteten hos sprickändarna vid fixering av tibialfrakturer med intramedullära naglar.
Posttid: Feb-02-2024
