Resultatet av behandlingen beror på anatomisk omplacering av sprickblocket, stark fixering av sprickan, bevarande av god mjukvävnadstäckning och tidig funktionell träning.
Anatomi
Dedistal humerusär uppdelad i en medial kolonn och en lateral kolonn (figur 1).
Figur 1 Det distala humerus består av en medial och lateral kolonn
Den mediala kolumnen inkluderar den mediala delen av humeralepifysen, den mediala epikondylen av humerus och den mediala humeral kondylen inklusive humeral glide.
Den laterala kolonnen innefattande den laterala delen av humeralepifysen, den yttre epikondylen av humerus och den yttre kondylen hos humerus inklusive humeral tuberositet.
Mellan de två laterala kolumnerna är den främre koronoidfossan och den bakre humeral fossa.
Skademekanism
Supracondylära frakturer av humerus orsakas oftast av fall från höga platser.
Yngre patienter med intraartikulära frakturer orsakas oftast av våldsamma skador med hög energi, men äldre patienter kan ha intraartikulära frakturer från våld i lägre energi på grund av osteoporos.
Skriver
(A) Det finns suprakondylära frakturer, kondylära frakturer och interkondylära frakturer.
(b) Humerus suprakondylära frakturer: Frakturplatsen ligger ovanför hökens fossa.
(c) Humeral condylarfraktur: Frakturplatsen ligger i hökens fossa.
(d) Intercondylarfraktur av humerus: Frakturstället ligger mellan de distala två kondylerna i humerus.
Figur 2 AO -typ
AO Humeral Fracture Typing (figur 2)
Typ A: Extra-artikulära frakturer.
Typ B: Fraktur som involverar den artikulära ytan (fraktur med en kolonn).
Typ C: Komplett separering av den artikulära ytan på den distala humerusen från humeralstammen (Bicolumnar -fraktur).
Varje typ är vidare uppdelad i 3 subtyper beroende på graden av finfördelning av sprickan, (1 ~ 3 subtyper med ökande grad av kommitton i den ordningen).
Figur 3 Riseborough-Radin-typ
Risorough-Radin-typ av intercondylära frakturer i humerus (alla typer inkluderar den suprakondylära delen av humerus)
Typ I: Fraktur utan förskjutning mellan humeral tuberositet och talus.
Typ II: Interkondylär fraktur i humerus med förskjutning av kondylens sprickmassa utan rotation deformitet.
Typ III: Intercondylarfraktur av humerus med förskjutning av frakturfragmentet av kondylen med rotationsdeformitet.
Typ IV: Svår finkommande fraktur av den artikulära ytan hos en eller båda kondylerna (figur 3).
Bild 4 Typ I -humeral tuberositetsfraktur
Figur 5 Humeral tuberosositetsfraktur iscensättning
Fraktur av humeral tuberositet: skjuvskada på den distala humerus
Typ I: Fraktur av hela humeral tuberositet inklusive sidokanten av humeral talus (Hahn-steinthalfraktur) (figur 4).
Typ II: Subchondral fraktur av ledbrosket av humeral tuberositet (Kocher-Lorenz-fraktur).
Typ III: Komfinerad fraktur av humeral tuberositet (figur 5).
Icke-operativ behandling
Icke-operativa behandlingsmetoder för distala humeralfrakturer har en begränsad roll. Syftet med icke-operativ behandling är: tidig ledrörelse för att undvika ledstyvhet; Äldre patienter, som mestadels lider av flera sammansatta sjukdomar, bör behandlas med en enkel metod för att spruta armbågsleden i 60 ° flexion under 2-3 veckor, följt av lätt aktivitet.
Kirurgisk behandling
Syftet med behandlingen är att återställa smärtfri funktionell rörelseområde för fogen (30 ° armbågsförlängning, 130 ° armbågsflexion, 50 ° anterior och bakre rotation); Firm och stabil intern fixering av sprickan gör det möjligt att starta funktionella armbågsövningar efter hudsårläkning; Fixering av dubbelplattan av den distala humerusen inkluderar: medial och bakre lateral dubbelplattfixering, ellermedial och lateralFixering av dubbla plattor.
Kirurgisk metod
(a) Patienten placeras i en uppåtgående lateral position med en foder placerad under den drabbade lemmen.
Identifiering och skydd av median- och radiella nerverna intraoperativt.
Bakre armbåge kan utvidgas kirurgisk tillgång: Ulnar Hawk Osteotomy eller Triceps Retraction för att avslöja djupa artikulära frakturer
Ulnar Hawkeye Osteotomy: adekvat exponering, särskilt för finfördelade frakturer av den artikulära ytan. Emellertid förekommer ofta icke-fackförening på osteotomisidan. Frakturfrekvensen har minskat avsevärt med förbättrad Ulnar Hawk-osteotomi (sillbens osteotomi) och transtensionsbandtråd eller plattfixering.
Exponering av triceps -tillbakadragning kan appliceras på distala humeral trifold blockfrakturer med gemensamt kommande, och utvidgad exponering av humeralbilden kan avbryta och avslöja Ulnar Hawk -spetsen på cirka 1 cm.
Det har visat sig att de två plattorna kan placeras ortogonalt eller parallellt, beroende på vilken typ av fraktur där plattorna ska placeras.
Artikulära ytfrakturer bör återställas till en platt artikulär yta och fixeras på humeralstammen.
Figur 6 Postoperativ intern fixering av armbågsfraktur
Temporary fixation of the fracture block was performed by applying a K wire, after which the 3.5 mm power compression plate was trimmed to the shape of the plate according to the shape behind the lateral column of the distal humerus, and the 3.5 mm reconstruction plate was trimmed to the shape of the medial column, so that both sides of the plate would fit the bone surface (the new advance shaping plate could simplify the process.) (Figure 6).
Var noga med att inte fixa det artikulära ytfrakturfragmentet med all-threaded kortikala skruvar med tryck från medialen till sidosidan.
Epiphysis-humerus tusen migrationsplats är viktigt för att undvika icke-förening av sprickan.
Ge bentransplantatfyllning på platsen för bendefekten, applicera iliac cancellous bentransplantat för att fylla kompressionsfrakturdefekten: medial kolonn, artikulär yta och lateral kolonn, ympning av cancellous ben på sidan med intakt periosteum och kompressionsbenfel vid epiphysen.
Kom ihåg de viktigaste punkterna för fixering.
Fixering av det distala frakturfragmentet med så mångaskruvsom möjligt.
Fixering av så många fragmenterade frakturfragment som möjligt med skruvar som korsar medialt till sidled.
Stålplattor bör placeras på de mediala och sidosidorna av den distala humerus.
Behandlingsalternativ: Total armbågsartroplastik
För patienter med allvarliga finfördelade frakturer eller osteoporos kan total armbågsartroplastik återställa armbågens ledrörelse och handfunktion efter de mindre krävande patienterna; Den kirurgiska tekniken liknar total artroplastik för degenerativa förändringar av armbågens led.
(1) Tillämpning av en lång stamtypsprotes för att förhindra proximal sprickförlängning.
(2) Sammanfattning av kirurgiska operationer.
(a) Förfarandet utförs med hjälp av en bakre armbågsstrategi, med steg som liknar de som används för distalt humeralfraktur snitt och intern fixering (ORIF).
Anteriorisering av ulnarnerven.
Tillgång genom båda sidor av triceps för att ta bort det fragmenterade benet (nyckelpunkt: Skär inte stoppet på triceps på Ulnar Hawk -platsen).
Hela distala humerus inklusive Hawk Fossa kan tas bort och en protes monteras, som inte kommer att lämna några betydande följder om en extra I till 2 cm tas bort
Justering av tricepsmuskelns inneboende spänning under montering av humeralprotesen efter excision av humeral kondylen.
Excision av spetsen på den proximala ulnaren för att möjliggöra bättre åtkomst för exponering och installation av Ulnar -proteskomponenten (figur 7).
Figur 7 Artroplastik
Postoperativ vård
Postoperativ splintning av den bakre aspekten av armbågsfogen bör tas bort när patientens hudsår läker, och aktiva funktionella övningar med hjälp bör startas; Armbågsfogen bör fixas under tillräckligt lång tid efter den totala ledbytet för att främja hudsårläkning (armbågsfogen kan fixas i rakt läge i 2 veckor efter operationen för att få bättre förlängningsfunktion); En avtagbar fast splint används nu vanligtvis kliniskt för att underlätta rörelseövningar när den ofta kan tas bort för att bättre skydda den drabbade lemmen; Aktiv funktionell träning startas vanligtvis 6-8 veckor efter att hudsåret helt har läkt.
Postoperativ vård
Postoperativ splintning av den bakre aspekten av armbågsfogen bör tas bort när patientens hudsår läker, och aktiva funktionella övningar med hjälp bör startas; Armbågsfogen bör fixas under tillräckligt lång tid efter den totala ledbytet för att främja hudsårläkning (armbågsfogen kan fixas i rakt läge i 2 veckor efter operationen för att få bättre förlängningsfunktion); En avtagbar fast splint används nu vanligtvis kliniskt för att underlätta rörelseövningar när den ofta kan tas bort för att bättre skydda den drabbade lemmen; Aktiv funktionell träning startas vanligtvis 6-8 veckor efter att hudsåret helt har läkt.
Posttid: dec-03-2022
