Kirurgisk teknik

Sammanfattning: Syfte: Att undersöka de sammanhängande faktorerna för driftseffekten av att använda stålplåts intern fixering för att återställatibial platåfrakturMetod: 34 patienter med tibialplatåfraktur opererades med intern fixation av stålplåt på en eller två sidor, återställde tibalplatåns anatomiska struktur, fixerades ordentligt och genomförde tidiga funktionsövningar efter operationen. Resultat: Alla patienter följdes upp i 4–36 månader, i genomsnitt 15 månader. Enligt Rasmussen-poängen var 21 patienter i utmärkt, 8 i gott, 3 i godkänt och 2 i dåligt. Andelen utmärkta var 85,3 %. Slutsats: Genom att ta tillvara lämpliga operationsmöjligheter, använda korrekta metoder och utföra tidiga funktionsövningar kan vi uppnå utmärkta operationsresultat vid behandling.skenbensmuskelnplatåfraktur.

1.1 Allmän information: Denna grupp bestod av 34 patienter, varav 26 var män och 8 kvinnor. Patienterna var i åldrarna 27 till 72 år med en medelålder på 39,6 år. Det fanns 20 fall av trafikolycksskador, 11 fall av fallskador och 3 fall av kraftiga klämskador. Alla fall var slutna frakturer utan kärlskador. Det fanns 3 fall av korsbandsskador, 4 fall av kollaterala ligamentskador och 4 fall av meniskskador. Frakturer klassificerades enligt Schatzker: 8 fall av typ I, 12 fall av typ II, 5 fall av typ III, 2 fall av typ IV, 4 fall av typ V och 3 fall av typ VI. Alla patienter undersöktes med röntgen, datortomografi av tibialplatån och tredimensionell rekonstruktion, och vissa patienter undersöktes med MR. Dessutom var operationstiden 7–21 dagar efter skadan, i genomsnitt 10 dagar. Av dessa accepterade 30 patienter bentransplantationsbehandling, 3 patienter accepterade dubbel plattfixering och resten av patienterna accepterade unilateral intern fixation.

1.2 Kirurgisk metod: utfördryggrads-anestesi eller intubationsanestesi, patienten låg i ryggläge och opererades med pneumatisk tourniquet. Operationen använde anterolateral knä, främre tibial eller lateralaknäledenbakre snittet. Kransligamentet skars längs meniskens nedre kant och exponerade den leddiga ytan på tibialplatån. Platåfrakturerna reducerades under direkt syn. Vissa ben fixerades först med Kirschner-stift och fixerades sedan med lämpliga plattor (golfplatta, L-plattor, T-platta eller kombinerad med medial stödplatta). Bendefekterna fylldes med allogent ben (tidigt) och allograft. Under operationen realiserade kirurgen den anatomiska reduktionen och den proximala anatomiska reduktionen, bibehöll normal tibialaxel, fast intern fixering, kompakterat bentransplantat och noggrant stöd. Knäledsligamentet och menisken sonderades för preoperativ diagnos eller misstänkta fall under operationen och genomförde lämplig reparationsprocess.

1.3 Postoperativ behandling: Det postoperativa elastiska extremitetsbandaget ska bandas ordentligt och ett sent snitt ska sätta in en dräneringsslang, vilken ska kopplas ur efter 48 timmar. Rutinmässig postoperativ smärtlindring. Patienterna genomförde extremitetsmuskelövningar efter 24 timmar och genomförde CPM-övningar efter att dräneringsslangen tagits bort vid enkla frakturer. Kombinerade kollateralligament, fall av bakre korsbandsskador, rörde knäet aktivt och passivt efter att gips eller stödbandage hade fixerats i en månad. Enligt röntgenresultaten vägledde kirurgen patienterna att gradvis börja med viktbelastningsövningar för extremiteterna, och full viktbelastning bör göras minst fyra månader senare.