Sammanfattning：Mål: Att undersöka de inbördes relaterade faktorerna för driftseffekten av att använda inre fixering av stålplåt för att återställatibiaplatåfraktur. Metod: 34 patienter med skenbensplatåfraktur opererades med hjälp av inre fixering av stålplåt på ena eller två sidor, återställde sin skenbensplatåns anatomiska struktur, fast fixering och tog tidig funktionsträning efter operationen. Resultat: Alla patienter följdes upp i 4-36 månader, i genomsnitt 15 månader, enligt Rasmussens betyg var 21 patienter i utmärkt, 8 i god, 3 i godkänd, 2 i dålig. Det utmärkta förhållandet var 85,3%. Slutsats: Ta tag i lämpliga operationsmöjligheter, använd korrekta medel och gör tidigare funktionsövningar, ge oss utmärkta operationseffekter vid behandlingtibialplatåfraktur.
1.1 Allmän information: denna grupp hade 34 patienter med 26 män och 8 kvinnor. Patienterna var i åldern 27 till 72 med en medelålder på 39,6. Det förekom 20 fall av trafikolycksskador, 11 fall av fallskador och 3 fall av kraftiga klämskador. Alla fall var slutna frakturer utan kärlskador. Det förekom 3 fall av korsbandsskador, 4 fall av kollaterala ligamentskador och 4 fall av meniskskador. Frakturer klassificerades i enlighet med Schatzker: 8 fall av typ I, 12 fall av typ II, 5 fall av typ III, 2 fall av typ IV, 4 fall av typ V och 3 fall av typ VI. Alla patienter undersöktes med röntgen, CT-skanning av tibialplatån och tredimensionell rekonstruktion, och några patienter undersöktes med MR. Dessutom var operationstiden 7~21d efter skada, i genomsnitt 10d. Av detta var det 30 patienter som accepterade bentransplantationsbehandlingen, 3 patienter som accepterade dubbelplattafixering och resten patienter accepterade den ensidiga inre fixeringen.
1.2 Kirurgisk metod: genomfördryggrads-anestesi eller intubationsanestesi, var patienten i ryggläge och opererades under pneumatisk turnering. Operationen använde anterolaterala knä, främre tibiala eller lateralaknäledbakre snitt. Koronarligament skars längs snittet längs den nedre kanten av menisken och exponerade den artikulära ytan av tibialplatån. Minska platåfrakturer under direkt syn. Vissa ben fixerades först med Kirschner-stift och fixerades sedan med lämpliga plattor (golfplatta, L-platta, T-platta eller kombinerad med mediala stödplatta). Bendefekterna fylldes med allogent bentransplantation (tidigt) och allotransplantat. I operationen insåg kirurgen den anatomiska minskningen och den proximala anatomiska reduktionen, bibehöll normal tibialaxel, fast intern fixering, komprimerat bentransplantat och noggrant stöd. Undersökte knäligamentet och menisken för den preoperativa diagnosen eller intraoperativa misstänkta fall och gjorde lämplig reparationsprocess.
1.3 Postoperativ behandling: det postoperativa elastiska bandaget för extremiteterna ska förbindas ordentligt, och sent snitt sattes in med dräneringsslang, som ska kopplas ur vid 48h. Rutinmässig postoperativ analgesi. Patienterna tog lemmuskelövningar efter 24 timmar och tog CPM-övningar efter att ha tagit bort dräneringsslangen för de enkla frakturerna. Kombinerade collateral ligament, bakre korsbandsskada fall, aktivt och passivt rörde knät efter fixering av gips eller stag i en månad. Enligt röntgenundersökningsresultaten vägledde kirurgen patienterna att gradvis ta övningar för viktbelastning av armarter, och full viktbelastning bör göras minst fyra månader senare.
Posttid: 2022-02-02
