Kirurgisk teknik

Sammanfattning ： Mål: Att undersöka de sammanhängande faktorerna för driftseffekten av att använda stålplattan intern fixering för att återställatibialplatåfraktur. Metod: 34 patienter med tibialplatåfraktur manövrerades med användning av stålplatta intern fixering en eller två sida, återställde anatomisk platåstruktur, fast fixering och tog tidig funktionsövning efter operationen. Resultat: Alla patienter följdes upp i 4-36 månader, i genomsnitt 15 månader, enligt Rasmussen-poängen var 21 patienter i utmärkt ， 8 i gott ， 3 i godkännande ， 2 i fattiga. Det utmärkta förhållandet var 85,3%. Slutsats: förstå lämpliga driftsmöjligheter, använd korrekta medel och ta tidigare funktionsövningar, ge oss utmärkta driftseffekter vid behandlingentibialplatåfraktur.

1.1 Allmän information: Denna grupp hade 34 patienter med 26 män och 8 kvinnor. Patienterna var i åldern 27 till 72 med medelåldern 39,6. Det fanns 20 fall av trafikolyckorskador, 11 fall av fallande skador och 3 fall av kraftig krossning. Alla fall var stängda frakturer utan vaskulära skador. Det fanns 3 fall av korsbandsskador, 4 fall av säkerhetsskador för ligament och 4 fall av meniskskador. Frakturer klassificerades i enlighet med Schatzker: 8 fall av I -typ, 12 fall av II -typ, 5 fall av III -typ, 2 fall av IV -typ, 4 fall av V -typ och 3 fall av VI -typ. Alla patienter undersöktes med röntgen, CT-skanning av tibialplatån och tredimensionell rekonstruktion, och vissa patienter undersöktes av MR. Dessutom var driftstiden 7 ~ 21d efter skada, i genomsnitt 10d. Av detta var det 30 patienter som accepterade bentransplantatbehandlingen, 3 patienter accepterade dubbelplattfixering och resten patienter accepterade den ensidiga interna fixeringen.

1.2 Kirurgisk metod: genomfördryggrads-Anestesi eller intubationsanestesi, patienten var i ryggläge och drivs under pneumatisk turnering. Operationen använde det anterolaterala knäet, främre tibial eller lateralknäledbakre snitt. Koronarligamentet satte sig längs snittet längs den nedre kanten av menisken och avslöjade den artikulära ytan på tibialplatån. Minska platåfrakturerna under direkt syn. Vissa ben fixerades först med Kirschner-stift och fixerades sedan av lämpliga plattor (golfplatta, L-plattor, T-platta eller kombinerade med medial buttressplatta). Bendefekterna fylldes med allogent ben (tidigt) och allotransplantat bentransplantation. Under operationen insåg kirurgen den anatomiska reduktionen och proximal anatomisk reduktion, upprätthöll normal tibialaxel, fast intern fixering, komprimerat bentransplantat och exakt stöd. Probed knäbandet och menisken för den preoperativa diagnosen eller intraoperativa misstänkta fall och gjorde lämplig reparationsprocess.

1.3 Postoperativ behandling: Den postoperativa elastiska bandagen i lemmen bör bandas ordentligt, och sent snitt infördes med dräneringsrör, som bör kopplas ur 48 timmar. Rutinmässigt postoperativt smärtstillande. Patienterna tog muskelövningar i lemmen efter 24 timmar och tog CPM -övningar efter att ha tagit bort dräneringsröret för de enkla frakturerna. Kombinerade säkerhetsbandsband, flyttade bakre korsbandsskada, aktivt och passivt flyttade knäet efter att ha fixat gipsen eller staget i en månad. Enligt röntgenundersökningsresultaten vägledde kirurgen patienter att gradvis ta extremitetsbelastningsövningar, och fullviktbelastning bör göras minst fyra månader senare.