Kirurgiska patient- och platsfel är allvarliga och förebyggbara. Enligt den gemensamma kommissionen för ackreditering av sjukvårdsorganisationer kan sådana fel göras i upp till 41% av ortopediska/pediatriska operationer. För ryggkirurgi uppstår ett kirurgiskt platsfel när ett ryggradsegment eller lateralisering är felaktig. Förutom att de inte lyckas ta itu med patientens symtom och patologi kan segmentfel leda till nya medicinska problem såsom accelererad skivdegeneration eller ryggrad instabilitet i annars asymptomatiska eller normala segment.
Det finns också juridiska frågor som är förknippade med segmentfel i ryggradskirurgi, och allmänheten, myndigheter, sjukhus och samhällssamhällen har nolltolerans för sådana fel. Många ryggradsoperationer, såsom diskektomi, fusion, laminektomi -dekomprimering och kyfoplastik, utförs med hjälp av en bakre strategi, och korrekt positionering är viktig. Trots den aktuella avbildningstekniken inträffar fortfarande segmentfel, med incidensgraden från 0,032% till 15% rapporterade i litteraturen. Det finns ingen slutsats om vilken metod för lokalisering som är mest exakt.
Forskare från avdelningen för ortopedisk kirurgi vid Mount Sinai School of Medicine, USA, genomförde en online -frågeformulärstudie som tyder på att den stora majoriteten av ryggkirurger endast använder några få metoder för lokalisering, och att förtydligande av de vanliga orsakerna till fel kan vara effektiv för att reducera kirurgiska segmentfel, i en artikel som publicerades maj 2014 i Spine J. Studien genomfördes ett effektivt e -postmeddelande. Studien genomfördes med hjälp av en e -postlänk till ett frågeformulär som skickades till medlemmar i det nordamerikanska ryggraden (inklusive ortopediska kirurger och neurokirurger). Frågeformuläret skickades endast en gång, enligt rekommendation av North American Spine Society. Totalt 2338 läkare fick det, 532 öppnade länken och 173 (7,4% svarsfrekvens) fyllde frågeformuläret. Sjuttiotvå procent av kompletterarna var ortopediska kirurger, 28% var neurokirurger och 73% var ryggradsläkare i träning.
Frågeformuläret bestod av totalt åtta frågor (fig. 1) som täcker de mest använda metoderna för lokalisering (både anatomiska landmärken och avbildningslokalisering), förekomsten av kirurgiska segmentfel och sambandet mellan metoder för lokalisering och segmentfel. Frågeformuläret testades eller validerades inte. Frågeformuläret möjliggör flera svarsval.
Bild 1 Åtta frågor från frågeformuläret. Resultaten visade att intraoperativ fluoroskopi var den vanligaste metoden för lokalisering för bakre thorax- och ländryggen kirurgi (89% respektive 86%) följt av röntgenbilder (54% respektive 58%). 76 Läkare valde att använda en kombination av båda metoderna för lokalisering. De spinösa processerna och motsvarande pediklar var de mest använda anatomiska landmärkena för thorax- och ländryggen ryggradskirurgi (67% och 59%) följt av de spinösa processerna (49% och 52%) (fig. 2). 68% av läkarna medgav att de hade gjort segmentala lokaliseringsfel i sin praxis, av vilka några korrigerades intraoperativt (fig. 3).
Fig. 2 Imaging och anatomiska landmärkes lokaliseringsmetoder som används.
Fig. 3 Läkare och intraoperativ korrigering av kirurgiska segmentfel.
För lokaliseringsfel använde 56% av dessa läkare preoperativa röntgenbilder och 44% använde intraoperativ fluoroskopi. De vanliga orsakerna till preoperativa positioneringsfel var misslyckande med att visualisera en känd referenspunkt (t.ex. den sakrala ryggraden inkluderades inte i MRT), anatomiska variationer (ländryggförskjutna ryggkotor eller 13-rotribbor) och segmentala tvetydigheter på grund av patientens fysiska tillstånd (suboptimal X-ray-display). Vanliga orsaker till intraoperativa positioneringsfel inkluderar otillräcklig kommunikation med fluoroskopisten, misslyckande med omplacering efter positionering (rörelse av positioneringsnålen efter fluoroskopi) och felaktiga referenspunkter under positionering (lumbal 3/4 från revbenen ner) (figur 4).
Fig. 4 Skäl för preoperativa och intraoperativa lokaliseringsfel.
Ovanstående resultat visar att även om det finns många metoder för lokalisering, använder de allra flesta kirurger bara ett fåtal av dem. Även om kirurgiska segmentfel är sällsynta, är de idealiskt frånvarande. Det finns inget vanligt sätt att eliminera dessa fel; Att ta sig tid att utföra positionering och identifiera de vanliga orsakerna till positioneringsfel kan emellertid bidra till att minska förekomsten av kirurgiska segmentfel i thoracolumbar ryggraden.
Posttid: Jul-24-2024
